|
|
|
Av Mikko Mattila, den 6. oktober, 2000 Översatt av Markku Salonen, den 18. oktober, 2000 Producentens kommentar, av Björn Wiman, Bladelius Design Group, den 18. oktober, 2000
Foto: © www.bladelius.com Swedish Audio Technology är ett nytt bekantskap på den finska marknaden. Bakom produktmärke står svensk Bladelius Design Group, vars grundläggare och drivkraft, Michael Bladelius har blivit Nordens möjligens hetaste designernamn. Han har hunnit att arbeta hos Madrigal, tillsamman med Nelson Pass hos Treshold och hos Classé i Canada innan återkomst tillsitt hemland. Swedish Audio Technology presenterade förra året Amplifix, en integrerad förstärkare, nu står i tur en upsamplande CD-spelare, Cdfix. TeknikenDesign är tidlös och konstruktion mycket stabil. Spelaren finns i svart och silver finish. I Cdfix användes Burr-Browns berömda PCM-1704K DAC och interpolarifilter av samma producent. Spelaren är från Sony. Den har båda RCA- och balancerade utgångar. På önskelistan ville jag sätta HDCD-modulen, men visserligen är mervärdet ganska liten i praktiken. Foto: © www.highendnews.com
Foto: © www.highendnews.com LjudetTesteksemplaret hadde varit i bruk under 100 timmar, således var inte inbränningen fullendad, och denna vurdering tillsvarar inte nödvändigtvis spelarens egenskaper fullt ut. Kort efter framtagning började jag att eksperimentera med upsamplings-funktion. Den kan ma slå på och av gjennom att trycka samtidigt på "hopp förra" och "hopp nästa" knappar i par sekunders tid. Hur låtade upsampling i praktiken jämfört mot normal återgivning? Skillnaden hörer man ganska lätt - utan ansträngande. Jag noterade ändringar i följande viktiga egenskaper: övre registe blev med upsampling mera silkaktig, grovhet och liten agressivitet försvant, instrumenter med lång efterklang spelade längre, instrumenterna fick mera luft rundt sig, samt bassen blev mera detaljerad och nyancerad. Upsamplingens fördel kommer fram också vid dåliga inspelningar. Vi testade detta i "diskanttorturtest", d.v.s. vi letade fram dom värsta och mest aggressiva diskantljud vi har hört i våra cd-arkiv och testade hur spelaren skulle handtera dom. Konklusion om upsamplingens effekt var, att där det ursprungliga diskantljud hörtes överdreven glänsande, "digitalisk" sträv och fräsande, blev övre register med upsampling mera nyancerad, sidenaktig, trevligare att lyssna på. Det kvarstod inte minsta tvekan om upsamplingens förmåga att förbättra ljudet. Liten gåta är, varför designern har över huvudtaget beslutat att inkludera möjligheten att slå av och på denna, knappast någon vill lyssna på CDer utan upsampling efter att ha fått smaka på det. Möjligens ville Bladelius låta audiofil-skeptikerna underhålla sig med av- och på -funktion och låta dom äntligen bli övertygade om saken, som redan länge har varit välkänd rundt i världen. (1, 2) Sedan ville vi jämföra Cdfix mot vår referensspelare, Sphinx Project 32. Jag justerade volymskillnaden mellom spelarna på förstärkaren pr. noggrann lyssning och skrev ned volymknappens läge. Vid viktiga iaktagelser repeterade jag testen med olika volymsättningar. Det var inte längre särlig lätt att observera skillnader - jag var tvungen att repetera musikstycken ovanligt många gånger - skulle man säja, att denna gång var det mycket ansträngning i luften. Ljudbalansen var neutral, vid ytre register väldigt utsträckat. I förhållande till vår referns var Cdfix en aning ljusare, vilket godt kan bero på ofullbordad inbränning. Resolution är strålande. Inte det allra minsta detalj eller nyans blir förlorad med denna spelare. Dom tystaste partier, mest avlägsna instrumenter spelas nyanserad och noggrant. Allt kommer fram understräkad utan att vara påfrestande. Transparens: i vår anläggning gjorde den svenska spelaren sig genomskinlig. Intrycket var särdeles immateriell. Närvaron vid goda inspelningar lämnade ingenting att önskas. Naturlighet: Vokalister och instrumenter återgavs särdeles naturligt och ofärgad. Utan upsampling, vokalisternas s -ljud väsades rätt så lätt, så som med vanliga CD-spelare. Med upsampling roades väsandet tydligt, men tendensen var dog en aning starkare än på vår referensspelare. Övre register spelades vid goda inspelningar verkligen fint. Den allmänna klagen kunde vara litet ljusare änn vår referens, men jag tror att denna egenskapen beror enbart på det, att testeksemplaret var endast halvvägs i inbränningen. Cymbaler ljöd länge, trommorslag fick fram en stor mängd nyanser. Trianglar och olika percussion skiljade sig tydligt. Nedre register var mycket nyanserad och kontrollerad, i sin ton en aning törr. Jämförande mot vår referens avslöjade, att kraften av dom nedersta ljuden var litet spädare. Skillnaden var rätt lätt att observera. Låt oss påminna igjen, att utan upsampling blev bassen rundare och sterilare. Nyanserna täcktes, dom finaste skiftningarna försvann totalt. Mellomregister var hos Cdfix mycket naturlig. Hammret i piano, på övre notarna, slog som i verkligheten, tydligt. Dom enstaka klang ljöd mycket tydligt. Ljud från pianos stamförmedlades klart. Bleckblåsinstrumentar ljöd klart och dynamiskt. Vokalister återgavs särdeles naturligt. Små ljud, återkall o.a. ljöd mycker tydligt. Vi kunde inte hitta "pålitlig" skillnad mot vår referens, inte ens efter anstängande. Efteråt kom fram en aning, att Cdfix kunde - obs. kunde - verka snabbare än vår referens, mera liknande kvicksilver. Ruminformation: instrumenterna placerades mycket precist, dock inte punktaktigt. Bredden var vidsträckt. Djupinformation kom fram tydligt. Med upsamplign bringer spelaren en betydlig mängd mera information om rumsakustik. Dynamik: Cdfixen verkade att vara mycket dynamisk. Dom kraftigare transienterna, så som basstrommor och pukor slog med kraft, dom minsta transienterna ljöd tydligt. Jag var litet osäker, men Cdfix kunde t.o.m. vara mera dynamisk än vår referens. Intrycket kom fram bara vid musikk innehållande diskantrika trommor, så att detta kan också bero på det litet snäsigare diskantåtergivning. Måttstock: spelarens breda, djupa och stabila ljud samt förträfflig dynamik betydde också att återgivning av måttstock närmade sig realism. Cdfixens prestanda med HDCD-skivor var utmärkt, jämförd mot vår referens med HDCD-modul, tross att spelaren inte har denna. SammandragCdfixens ljudegenskaper klarade att överraska. Den är i mitt tycke framför allt precis, analytisk och transparent. För att fatta potentialet till denna spelare, behövs bästa komponenter i övriga delar av anläggningen.Spelaren är designerad och producerad mycket noggrant, och de använda komponenterna är av mycket hög kvalitet. Efter vår erfaring kan SACD- och DVD-A spelare vi har på marknaden, inte tillfredställa dom mest krävande audiofilerna i återgivning av CDer än så länge. Cdfix är med sitt topljud och hög teknisk utförande ett strålande alternativ för en prisbevist musikkälskare med skarpa öron. Med beaktande av priset, min högsta möjliga rekommendation. Lyssnare AFörsta intryck av spelarens yttre var lugn, saklig och stadig. Fast spelaren är intern närmast tom, väger den dog t.o.m. 10kg. Då jag lyssnade på spelaren, konsentrerade min uppmärksamhet särdeles i dennas luftiga ljud samt i den klara helheten i avskiljandesförmåga. Luftigheten var en egenskap, som skiljade upsamplingsegenskapen från det vanliga utan svårigheter. Ljudet var ståtlig. Skillnaden mot referensspelare var hörbar i några detaljer, men det kan bero på ofullbordad inbränning. En annan ting är om dessa skillnader skall göra denna spelaren mindre bra. Olikheten är inte samma som att vara sämre! Låt mig poängtera ännu skillnadernas litenhet. För sitt pris ljöd spelaren riktig bra, och låt oss komma ihåg att referensspelaren kostar det dubbla. I förhållande till detta ville jag tro, att producenten har i sina händer potensiellt en riktig salgskanon. Det händte här, som jag fruktade: jag köpte denna spelaren för mig själv! Lyssnare B... kunde inte berätta annat än, att "på jobben dricker jag litervis kaffe, då jag inte kan sova om natten; skall jag välja silver eller svart..." Efter en knap vecka fick vi rapporten: I förhållande till sitt pris är Cdfix shockbra, jag har hört på spelare många gånger dyrare, som inte als kommer i närheten av detta nivå. Lyssnare CJag kunde inte stå imot att jämföra Cdfix mot Sphinx 32. Dåjag lyssnade på skivor, som innehåller trommor och andra slagljud, fick jag intryck av, att Cdfixen skulle tända transienterna snabbare än Sphinx. Temperament finns, som i mitt tycke är endast pluss i återgivning av lättare musik. I klassisk musik och sång låter Sphinx mera honugslen och övertygande. Förklaring till transientåtergivningens olikhet kunde vara, att Cdfix använder Burr-Brown filter, och Sphinx Pacific Microsonic filter, som torde vara blidare. Importör: Hifi Guru Oy, Hyvinkää/Hyvinge Referensanläggning:
Musik:
Tekniska specifikationer:
Producentens kommentar:Gratulerar till den första testen av CDfix! En kommentar angående önskemålet om HDCD. Tyvärr går det inte att kombinera Upsampling och HDCD avkodning. Därför finns inte detta på CDfix. Men som ni själva skriver - Cdfixens prestanda med HDCD-skivor var utmärkt, jämförd mot vår referens med HDCD-modul, trots att spelaren inte har denna. Den stora fördelen med upsamplingskretsen är att den förbättrar alla cd skivor. Med HDCD förbättrar du bara HDCD kodade skivor. Iaktagelsen att man hade en "snällare" återgivning med PMD 200 chipet stämmer väl med min erfarenhet av HDCD chip. Det är lite rundare i klangen jämfört med Burr Browns filter. Orsaken till varför man kan koppla ur upsamplingen är följande: Då upsamplingen är aktiverad konverteras cd signalen till en 24/96 signal. Detta gäller även den signal som kommer ut genom digital utgångarna. Detta innebär att om du inte har en inspelningsmaskin som hanterar 24/96, så kan du inte spela in digitalt från CDfix. Genom att koppla ur upsamplaren, kan du nu spela in på en MD, DAT eller en CD-R, då signalen som kommer ut ur digital utgångarna nu är en 16/44.1. Jag tycker att ni lyckats fånga karaktären på CDfix väl. Jag är också glad över att ni nämner just detta med inbränning. Då konstruktionen använder endast en transistor per kanal, så är inbränningstiden väsentlig. Fördelen med en transistor per kanal, en sk. single ended koppling, är att man slipper den övergångsdistorsion som bildas i en push pull konstruktion. Med vänlig hälsning Björn Wiman Referenser: |
